FKP Scorpio presenterar:
Luis Vasquez hade inga planer på att låta The Soft Moon nå allmänhetens öron. Musiken var mer som ett självuppfyllande än något annat. Trots det bubblade hans urblekta och hyschade verk upp till ytan, och inspelningarna från hans lilla Oakland-lägenhet släpptes 2010 på Captured Tracks. Kritikerna stirrade storögt och till och med svårflörtade Pitchfork fascinerades av hur känslan av att falla i glömska kan verka spännande tack vare Vasquez musik. De hypnotiska sounden från band som Suicide, Joy Division och Krautrock får nytt liv med hans avskalade lo-fi-twist.
Hans skumma ljudlandskap, spetsat med nyckfulla atmosfärer och taggiga mörka vÃ¥gor av post-punk drar in dig i en helt ny värld som är svÃ¥r att ta sig ur. Nu, en EP och tvÃ¥ album senare är musiken mer fokuserad och tittar djupt in i själen. The Soft Moon har alltid varit och kommer alltid komma direkt ifrÃ¥n Vasquez själv och hans inre visioner. Det senaste albumet âDeeperâ är resultatet av total ensamhet och den verkliga mardröm det är att leva med sig själv i helt okända omgivningar, utan nÃ¥got eller nÃ¥gon att falla tillbaka pÃ¥. Under ett Ã¥r spelades det in uppe i bergen nära den elektroniska gurun Giorgio Moroders hemstad. Tillsammans med producenten Maurizio Baggio plockades âDeeperâ ihop bit för bit under ett Ã¥r. The Soft Moons kärna och formula ligger kvar, med en rent stötande bas, hänsynslösa mekaniserade beats, skriande synth och mystiska kantiga gitarrslingor som Ã¥lar sig in under huden för att stanna. Däremot har Baggio arbetat pÃ¥ den gotiska paletten för att leda Vasques till ett konkret och mer intensivt lÃ¥tskrivande, helt utlämnad Ã¥t sig själv.
Hans röst har aldrig varit så klar och ärlig som nu, och musiken är ett penetrerande porträtt av artisten själv där han brottas med självmordstankar, sårbarhet och vad det innebär att läka. Han har stått ansikte mot ansikte med sina inre demoner och de mest hopplösa delarna av sig själv, och resultatet drar in lyssnaren i det mörka och påträngande universum som är The Soft Moon.
INVSN
INVSN har aldrig lämnat UmeÃ¥. De har aldrig omfamnats av Stockholms nervösa credmaffia som sneglar pÃ¥ varandra och undrar âere här bra eller?â och de har aldrig tillhört en given scen. Och det har aldrig märkts sÃ¥ tydligt som pÃ¥ nya skivan.
Bandet som gÃ¥r sin egen väg, utan att snegla pÃ¥ rÃ¥dande trender eller Ã¥sikter om hur rock âskaâ lÃ¥ta. Det är kompromisslösa sÃ¥nger där budskapet är omisstydligt. âVästerbottenâ, âHatetâ och âNer i mörkretâ talar sina egna tydliga sprÃ¥k. Att ta frustrationen, missuppfattningarna och hatet och omvandla till styrka och energi. Tillsammans INVSN tonsatt utanförskapet och känslan av att inte höra hemma i givna mallar eller inrutade genrer. De som följt Dennis Lyxzén (Refused), Sara Almgren, Anders Stenberg, André Sandström och Richard Ãsterman vet att det är där de trivs bäst.
För att rama in denna kväll på bästa sätt har vi grymma WWDIS som spelar skivor före, mellan och efter konserterna!
Luis Vasquez hade inga planer på att låta The Soft Moon nå allmänhetens öron. Musiken var mer som ett självuppfyllande än något annat. Trots det bubblade hans urblekta och hyschade verk upp till ytan, och inspelningarna från hans lilla Oakland-lägenhet släpptes 2010 på Captured Tracks. Kritikerna stirrade storögt och till och med svårflörtade Pitchfork fascinerades av hur känslan av att falla i glömska kan verka spännande tack vare Vasquez musik. De hypnotiska sounden från band som Suicide, Joy Division och Krautrock får nytt liv med hans avskalade lo-fi-twist.
Invasionen har sin upprinnelse i ett projekt som hette The Lost Patrol Band. Ett band som fanns som ett slags projekt under 5 års tid. De valde att gå från en relativt lättsam powerpop/punk på engelska till mer allvarstyngd rock på svenska. Således föddes Invasionen som numera stavas INVSN. 2010 släpptes debutplattan "Hela Världen Brinner!" och året efter kom albumet "Saker som jag sagt till natten" som följdes av "INVSN".
