http://debaser.se/kalender/21404/ Debaser Strand 2018-12-28 2018-12-28
Klubb
The Embassy
Fre 28 DecStrand, stora scenen

The Embassy

Inget förköp

Fri entre innan kl 20, därefter 150 kr.

Fre 28 Dec KL 19-03 strand, stora scenen 20 år

The Embassy

DJs Popklubb

– How do you get back into society!?

The Embassy, som Pitchfork helt riktigt kallat ”overlooked architects of some of the past decade'sbest new sounds”, hör utan tvekan till det 21:a århundradets mest tongivande svenska band. Medinflytande innanför och utanför Sveriges gränser, vore det enkelt att säga att utan The Embassy hadeden moderna musiken inte låtit som den gör. Deras Futile Crimes (Björn Olssons första produktion) öppnade 2002 en ny era i svensk musik, som kröntes och fulländades år 2005 med Tacking (medsinglar som Some Indulgence, It Pays to Belong och Stage Persona). Den lätta, eleganta ochmelodistarka pop producerad i en blandning av akustiska och digitala element är på många sättmodellen för senare tids popmusik. 

Men det är inte för sitt inflytande och sin audiella elegans The Embassy går till historien. Det ärsnarare hur de går ut ur historien, i en ständig vändning från samtiden. Den uppsamlandeåterblicken Life in the Trenches (2011) påminde om att det hela tiden rört sig om ett lågintensivtställningskrig mot samtiden. The Embassy komprometterade musikjournalister med små mutor,man lät sina konserter framföras i karaoke-form medan bandet stod i publiken, man hade andraband på sina omslag, framförde spelningar på tvådimensionella instrument av papper, lanserade”anti-rock” och ”underklass-disco". Man dekonstruerade, återspeglade och desinformerade. Allt tillundersköna toner av elegantaste snitt: revolutionen kommer till oss på duvfötter. 

Etiketterna på vinylutgåvan av The Embassys kommande album White Lake (release 21:anovember) pryds av två korslagda verktyg bestående av en tomahawk och en skiftnyckel, en symbolför ”monkeywrenching” – sabotage riktat mot funktionaliteten hos teknik och maskiner som syftar till skövling och exploatering. Denna form av sabotage vänder tekniken mot sig själv. Skiftnyckeln,precis som The Embassy, är inte våldsamt destruktiv, utan är en förlängd arm som öppnar det som stängts åt (en negativt dialektisk Aufhebung). Vi får nog räkna med fortsatta pop-attentat. 

Men hur återkommer något sådant som The Embassy? Det kan bara ske genom en reflektion övertiden själv, och förmodligen är den säregna tidsligheten det verkliga äventyret med White Lake.Sometimes t ex, med sin kinetiskt reducerade house träder fram ur det förflutna som en vålnad.”Could you speed it up a little please.” Med körerna tilltar intensiteten plötsligt och bildar ettrelativt närvarande nu, vilket audiellt uttrycker albumomslagets urtavla och dess vridning genomtiden själv.

Det är också denna tidslighet som skapar möjligheten att tilltala sig själv: i den är jag densamma,men bara som en annan. Det är så jag kan möta mig själv, men bara som ett problem som alltidledsagar mig. ”Hey trouble.” Det är förstås villkoret för varje transcendens, för den ständiga förskjutningen ut ur nuet, som samtidigt är det som konstituerar varje nu. Björn Olsson är följaktligen tillbaka som ljudman på albumet och framställer en oavvislig upplevelse av ”klassisk" The Embassy. 

The Embassy har alltid väsentligen förhållit sig till tiden. Men de är varken ”helt rätt i tiden” eller ”tidlösa”, varken historiska eller eviga. The Embassy är emot samtiden och de aktuella värdena. The Embassy är ständigt inaktuella, alltså otidsenliga. I det otidsenliga finns sanningar som är mer varaktiga än alla historiska och eviga sanningar tillsammans: framtidens sanningar.


Det är därför som återkomsten in i den aktuella samtiden, som lämnats för evigheter sedan, enbart kan ske genom ett svart hål i rumtiden: Up your arse!


Stockholm, 2018-10-18
Pop Against Itself 

Konserter

Visa alla evenemang