Jag tänkte att den här gången ska jag klara mig själv.Musik skapad helt utan påverkan av andra. 100% intuition och helt utan kompromisser.
Inga mellanhänder, bollplank, sällskap, stöd eller livlinor. Att komma så nära sig själv som det bara går.För det är väl vad det går ut på, den här grejen? Att klä av sig allt och förmedla det som finns där under med toner? En narcissistisk odyssé utan like var planen.
Men i slutändan visade det sig såklart att själv är en ganska medioker dräng. Och min tålmodige vän och kumpanEmanuel Lundgren fick kliva in och rensa upp i röran.
Jag ville att det skulle låta som ett elektriskt tivoli i en betong-bunker.
Som en budget-scifi-film bakom järnridån. Döds-grått och färgsprakande på samma gång. Fallfärdiga maskineroch skinande hopp om framtiden. Mekaniskt och organiskt, smutsigt och skinande. Yxigt sågade pusselbitar sominte riktigt passar i varandra. Med lika delar fingerfärg och mikrokirurgi kom vi hyfsat nära ändå, Emanuel och jag.Nu är det no turning back och jag är som vanligt lika stolt som jag är skräckslagen.
âRöka Inomhusâ släpps den 27/3 pÃ¥ orange vinyl och Spotify, och i samband med det tar jag med mig ett pargoda vänner för att försöka sätta upp detta semielektroniska spektakel pÃ¥ nÃ¥gra av landets finaste scener. Jag vetatt tajmingen är diskutabel, men det finns faktiskt bara nu.
