Vi gissar att du kanske inte har hört talats om Yann Tiersen, men att du kanske har hört hans musik utan att känna till det. Yann står nämligen bakom musiken till Jean-Pierre Jeunet´s film "Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain" eller "Amelie från Montmartre". En DVD som idag pryder de flesta svenska hem, och som ses som en självklarhet i bokhyllan på samma sätt som att boken "Populärmusik från Vittula" ska stå där. Tryggt och feel-good!
"Tiersen har med andra ord ett gott handlag med filmiska kompositioner som pendlar mellan lättsmält muzak och kvalfulla känslostormar. När han nu på sitt sjätte giv Dust Lane skiftar stil från fransk dragspelsmusik till renodlad postrock så är det sonika en friktionsfri överföring. Arrangemangen på låtar som Till The End och Palestine har klara nyanser av Broken Social Scene och Godspeed You! Black Emperor inkorporerat i sig och det är bara när han plikttroget sneglar tillbaka på dragspelandet i Chapter Nineteen som det känns lite ambivalent och menlöst. Men om man då storartat avslutar med ett singer/songwriter-stycke vid namn Fuck Me, så är all tänkbar ambivalens redan förlåten och bortglömd."
Gaffa
Gustav Gelin och Emelie Persson spelar lite skivor innan konserten.
Från de vykortsvackra stämningsbilderna i "Amelie från Montmartre" till det nya albumet "∞" (utläses: "Infinity") är spännvidden enorm. Arbetet med "∞", som är Yann Tiersens åttonde album, inleddes på Island och fortsatte på Färöarna, innan det slutfördes hemma på ön Ouessant utanför Bretagne. Just ö-livets karga inramning, där vidderna oftast är större än folkmängden och där vinden alltid blåser in från havet genomsyrar "∞".
